Xiaomi Mijia robotdammsugare

Jag har längtat efter att få köpa en robotdammsugare som kan hjälpa till i hemmet, men nu blev det äntligen dags. Sedan Charlie (yngsta sonen) har börjat krypa på golvet så fick ett inköp mycket högre prioritet. Vi blev tvungna att dammsuga huset dagligen för att hålla det rent för honom ifrån matrester och katthår. Och så här i efterhand så tycker jag att det har varit ett av de mest lyckade köpen jag gjort! Det sparar oss jättemycket med tid och huset har aldrig varit renare.

Valet av dammsugare föll på en Xiaomi Mijia, en relativt billig robot som jag blev rekommenderad av min arbetskollega Mats Karlsson.

För att vara så billig så har robotdammsugaren relativt många sensorer:

  • LIDAR-sensor som skannar av rummet så att den vet hur rummet ser ut. Det hjälper den att hitta tillbaka till laddaren, men ser också till att hela rummets yta blir dammsugit.
  • Ultraljudssensor för att detektera föremål direkt framför sig.
  • Odometer på hjulen för att mäta sträcka den kört.
  • Fallsensorer (IR) som förhindrar den från att ramla ner från trappor.
  • Kantsensor (IR) som den använder för att följa t.ex. väggar.
  • Bumper-sensorer (2st) för att detektera kollisioner med föremål.
  • Gyroskop (tippsensor?)
  • Sensor för när man plockar ur/sätter i dammbehållaren.
  • Magnetsensor som man kan använda för att skapa virtuella väggar för att förhindra roboten att dammsuga vissa platser.

Den senaste egenskapen använder jag för att förhindra den att ta sig över tröskeln in i vår tvättstuga, varifrån den inte kan ta sig tillbaka då tröskeln är för hög från det hållet. En magnetlist används för att spärra av  områden för roboten. Jag testade först med en magnetlist från Clas Ohlson men den var inte stark nog, originalet funkar bättre: “Virtual-Wall-for-XiaoMi-Smart-Robot-Vacuum-Cleaner”.

Dammsugaren finns i två versioner, den andra versionen är nästan 1000 kr dyrare, men skillnaden i funktion är rätt liten. I praktiken så är det en vattenbehållare med våtmopps funktion som skiljer dom åt, jag valde den första och billigare versionen.

Rengöring av dammsugaren är lätt fixat, man lyfter på en lucka och plockar ut dammbehållaren, öppnar och tömmer den, och så sätter man tillbaka den. Ibland får man vända på dammsugaren och plocka bort långa hårstrån som har fastnat, men det går snabbt.

Man kan starta dammsugaren manuellt genom att trycka på en knapp, och när den anser sig klar med alla rummen så återvänder den själv till laddstationen. Vill man ha lite mer kontroll på när den skall dammsuga så får man ladda ner XiaoMis hemautomations App, med den kan man lägga upp scheman när dammsugaren skall dammsuga. Med appen så får man även ut statistik, historik, och kartor där man i realtid kan följa dammsugaren (rätt spännande faktiskt).

Kaspersky Labs har gjort en säkerhetsanalys av dammsugaren och kommit fram till att den är ovanligt säker för att vara en IOT enhet, även om det visserligen fanns några brister: https://www.kaspersky.com/blog/xiaomi-mi-robot-hacked/20632/

För den som har lust att hacka XiaoMis IOT enheter så finns det lite intressant information här: https://github.com/dgiese/dustcloud

Nu behöver vi bara en robot som dammar och lagar mat. 😉

3D skrivare, 3KU delta

Nu har jag äntligen gjort slag i saken och köpt mig en 3D skrivare!

Länge har jag varit sugen på att köpa en, men tvekat inför kostnaden men även känt att den bara skulle bli stående då jag har så mycket annat att fixa med. Nu har priserna gått ner rätt mycket och jag har hunnit bygga upp en lista i huvudet på saker som jag skulle vilja skriva ut om jag hade en 3D skrivare, så nu kan jag äntligen motivera varför jag “behöver” köpa en skrivare. 🙂

Främst är det lådor till alla hemmabyggda kretskort och enkortsdatorer som ligger här och var i huset som fungerar som motivator, men även delar till min robotgräsklippare “Liam-ESP” har jag längtat efter att få skriva ut. Reservdelar och tillbehör till husbilen och min Dremmel ligger också nära till hands.

Frågan är bara vilken skrivare man skall ha? Det finns ju hundratals, och det är inte helt enkelt att jämföra prestandan mellan dessa. Tillslut föll dock valet på en “delta”-skrivare som heter “3KU”. Den är gjord helt i metall, vilket känns stabilt, har får bra recensioner,  och ett pris på 2.500 kr var lagom som första 3D skrivare för mig. Nu i efterhand kan jag ångra att jag inte köpte någon som kan skriva ut större föremål, men det visste jag i och för sig innan att jag skulle sakna. Man kommer rätt långt med denna, och den skriver ut föremålen rätt snabbt, men det kommer förmodligen att inhandlas en större skrivare i framtiden för att kunna skriva stora och grova föremål. Jag valde en en Delta-skrivare främst för att de brukar vara lite snabbare än XY-skrivarna som man normalt ser i handeln, men också för att jag tycker dom ser fascinerande ut när de arbetar (snacka om dålig ursäkt).  3KU-skrivaren köptes från AliExpress och kom hem relativt snabbt med posten. Den kom helt i delar med ett USB-fickminne med videoklipp som visade hur man skulle montera ihop skrivaren. Det var ungefär två kvällars arbete och det gick faktiskt ganska smidigt tack vare videoinstruktionerna som man kunde pausa och spela om och om igen för att se vad de gjorde.

 

Jag är mycket nöjd med skrivaren, men och andra sidan så är det min första 3D skrivare så jag har inte mycket till referenser. Det jag stör mig på är att det är svårt att få modellerna att sitta fast i bottenplattan när man börjar att skriva ut, många gånger får man avbryta utskrifterna och börja om eftersom de släpper från plattan. Det handlar dock främst om problem som uppstår när man skriver ut små föremål, större föremål har inte detta problem, och det är ett generellt problem i 3D skrivare branschen och inte något unikt just för min skrivare. Jag har testat med maskeringstejp och extra starkt hårspray, vilket många tipsar om, men har inte funnit något som funkar klockrent.

Saker som jag skrivit ut hittills (några finns här nedanför) är:

  • Låda till min “Mediacenter”-Raspberry Pi i form av en Nintendo 8-bitars konsoll.
  • Bockverktyg för att bock benen rakt och snyggt på t.ex. resistorer.
  • En insats till ventiler på t.ex. luftmadrasser och gummibåtar som hjälper till när man behöver tömma dessa på luft.
  • Ett par centrumvinklar som är bra att ha för att hitta centrum på runda föremål, t.ex. om man skall svarva någon trä pryl.
  • Ett fräshåll till Dremmeln
  • En låda till min Raspberry Pi med HiFiBerry AMP2+ kort
  • En klippskiva till min Robotgräsklippare, Liam-ESP
  • En låda till min komponentprovare
  • Och så diverse små roliga leksaksmodeller man hittat på Thingiverse

3KU användarna har ett eget community där man kan få tips och hjälp.

 

Labbaggregat

I varje liten hobbyverkstad för elektronik så finns det en grunduppsättning med verktyg och instrument som är oumbärliga. Sidavbitare, kabelskalare, flacktång, en uppsättning gummibeklädda skruvmejslar, en multimeter, och ett labbaggregat (spänningsaggregat). Just den senaste har jag aldrig ägt något bra, den jag har är ett litet variabelt aggregat som lämnar 0-25V DC vid max 2A. Jag tror det var något som jag fick med mig som avskedspresent då jag tog examen från Elprogrammet. Den funkar fint då man testar strömsnåla små kretsar, men så fort man skall driva motorer, LED-slingor, och annat som kräver mer än ett par Amperé så begränsar labbaggregatet strömmen för att förhindra överhettning (tror den drivs av en enkel 2N3055 transistor). Ett nytt labbaggregat har stått högt på önskelistan länge, men det skulle innebära en investering på ett par tusenlappar för att få en fungerande ersättare…

Fattigmans lösningen blev istället att ta en gammal PSU (Power Supply Unit) till en skrotad PC dator och bygga ett labbaggregat utifrån denna. De levererar vanligtvis en uppsättning olika spänningar (+5V, -5V, +12V, +3,3V) vid rätt höga strömstyrkor, och innehåller lämpliga skyddskretsar som övertemperatur-, överspänning-, överström-, kortslutningsskydd. Nackdelen är att spänningen ofta är ganska oren och ofiltrerad vilket gör den här typen av labbaggregat olämplig för testning av audioutrustning och liknande. Som tur var testar jag mest digitalkretsar, motorer, och dyligt där en viss brusnivå är helt acceptabel. En annan nackdel är att många nätaggregat kräver en viss grundlast för att starta eller fungera stabilt, i mitt fall har jag kopplat en 10 W effektresistor på 5 volts utgången. En PSU funkar mycket väl för mina ändamål då den levererar just de spänningar som jag använder mig mest av, 5 volt, 12 volt, och 3,3 volt. Det jag saknade var möjligheten till en variabel spänningsutgång, men det fixade jag genom att köpa en billig DC/DC omvandlare från Kina.

Lådan är en gammal testutrustning som tillverkats av någon tekniker på före detta Ericsson fabriken i Visby. Den innehöll en liten spänningsdel som drev ett antal sjusegments displayer som fungerade som individuella multimetrar, förmodligen har utrustningen används för att simultant mäta spänningen på olika punkter i kretsen som skulle testas. Själva multimetrarna säljs än idag och är av rätt hög kvalité, så dessa fick sitta kvar medan själva matningskortet ersattes med den kraftfullare PSUn.

 

Resultatet blev ett kraftfullt labbaggregat med individuella utgångar för 3,3V, 5V, och 12V som kan slås av och på var för sig, samt en variabel 0-12V utgång via en flervarvig vridpotentiometer där den exakta spänningen kan avläsas på en display. Tre ytterligare displayer finns som fungerar som tre olika spänningsmätare.

Att driva en kraftig motor eller LED-slinga är inte längre ett problem. 🙂